Inga gudar jämte mig av Caroline Eriksson

Inga gudar jämte mig är Caroline Erikssons andra bok som baseras på historiska svenska mord. Den första hette Djävulen hjälpte mig och handlade om Yngsjömordet. Min recension av den finns här. Handlingen i boken Inga gudar jämte mig är istället förlagd till värmländska Silbodal under 1860-talet. Här får vi stifta bekantskap med pastor Anders Lindbäck. Han är en man som kommit upp sig från fattiga omständigheter och blivit en av samhällets stöttepelare i form av kyrkoherde. Men berättelsen låter också förstå att han ruvar på en hel del hemligheter. Inte minst kan man fråga sig varför han som predikar för sin församling om renlevnad och avhållsamhet från rusdrycker och synd förutom sin hustru Charlotta även härbergerar mamsellen Johanna. Är hon hans älskarinna eller är han i skuld till henne på något annat sätt?

Anders Lindbäck hemsöks alltmer av sitt förflutna och tycker sig finna antagonister över allt i församlingen. Samtidigt ser han med fasa på den utbredda fattigdomen i socknen och hans hjärta ömmar verkligen för de nödställda och sjuka. Men hur ska han kunna hjälpa dem? När flera församlingsmedlemmar avlider hastigt börjar rykten spridas och när länsman startar en utredning visar det sig att de fallit offer för en giftmördare. Någon har gett dem arsenik och mycket pekar på att giftet intagits tillsammans med nattvardsvinet.

Jag blev mycket förtjust i Caroline Erikssons debut Djävulen hjälpte mig som jag läste tidigare i år. Med denna uppföljare visar hon återigen att hon är mycket skicklig på att skildra stämningar och känslolägen och att hon gör det med ett både lättläst och målande språk. Men det är något som gör att jag inte fångas riktigt lika starkt av berättelsen om Anders Lindbäck. Kanske är det att han inte alls är lika lätt att tycka synd om som huvudpersonen Hanna i den tidigare boken. Ju mer kyrkoherden tappar greppet och ju mer hans förföljelsemani breder ut sig desto sämre tycker jag om honom. Titeln på boken är mycket talande. Anders Lindbäck vill vara herre på täppan i alla avseenden och förbli oemotsagd.

Men berättelsen är hela tiden intressant och jag tycker att Caroline Eriksson lyckas med att fånga den tidstypiska anda som rådde angående de sociala frågorna. För det var under 1800-talet som frågor som fattigvård och allmän skolgång var rykande aktuella och en utbredd rörelse för ett humanare samhälle på alla plan verkade för att alla skulle kunna ha ett drägligt liv (med tidens mått mätt). Kyrkan spelade såklart en roll i detta. Författaren lyckas också förmedla hur den svenska landsbyggden kunde se ut vid 1800-talets mitt på ett ypperligt sätt och jag kan verkligen känna historiens vingslag, och sådant är jag ju väldigt svag för. Det enda negativa med berättelsen är att jag har så svårt för huvudpersonen.

Boken är mycket läsvärd, inte minst för att den baseras på en verklig händelse. Den är också så mycket mer än en deckare, eftersom den innehåller en hel del mänskliga relationer och därför skulle kunna kallas ett psykologiskt spänningsdrama. Men den är också allmänbildande eftersom den skildrar hur Sverige såg ut för lite drygt 150 år sedan.

Stort tack till Bokförlaget Forum för recensionsexemplaret!

Boken finns att köpa hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5