Alan Banks kallas till en brottsplats där en man hittats död sedan han fallit från en järnvägsbro. Att han skulle ha ramlat över de höga staketen är inte troligt. Frågan är om det är självmord, eller mord. Allt lutar åt det senare.
Den döde är något av en övervintrad hippie som hamnat på samhällets botten sedan han sparkats från sin universitetstjänst efter att ha anklagats för sexuellt ofredande mot två kvinnliga studenter. Men ju mer Banks luskar i saken verkar det som om anklagelserna var falska och att allt bara var en komplott för att få bort en man som ville att rätt skulle vara rätt. Men kan det även ha lett till hans död?
Samtidigt skickar han ut Annie och Winsome att undersöka den dödes förflutna. Det visar sig att han i sin ungdom tillhörde dem som ville ha en bättre värld genom att bland annat delta i olika kommunistiska grupperingar. Spåren leder rakt ner i det tidiga 70-talets frisinnade rörelser som inte var främmande för att röka på och att lyssna på tidens stora musikband alltmedan de drömde om den där bättre världen. Och spåren leder till en av rörelsens frontfigurer som nu gift in sig i den engelska aristokration. Vill hon verkligen att hennes förflutna ska komma upp till ytan?
Peter Robinson har i sedanvanlig ordning skrivit en mycket bra brittisk kriminalroman där han fångar den brittiska själen in i minsta detalj. Detta trots att han själv bor i Kanada. Men det är någon liten ingrediens som saknas för att den här boken ska bli en fullträff. Jag gillar karaktärerna, inte bara Banks utan även Annie Cabbot och Winsome Jackman. Båda är så bra att de kunde ha en egen bokserie. Problemet är nog att det inte händer tillräckligt mycket. Man får en hel del information om mordoffrets påstådda trakasserier mot eleverna i början och som polisspår är det ett helt okej uppslag, men sedan ältas den informationen fram och tillbaka utan att det direkt tillkommer något nytt. Det dröjer innan det händer så mycket mer och den där riktiga spänningen uteblir. Samtidigt visar han att man som skicklig författare inte behöver förlita sig på blod och grymheter för att föra en berättelse framåt.
Men trots detta lilla klagomål tycker jag att det är en mycket läsvärd bok, liksom alla böcker jag tidigare läst om Alan Banks. Än har jag inte tröttnat trots att det är en långdragen serie. Peter Robinson skildrar det tidiga sjuttiotalets göranden och låtanden på ett mycket intressant och bra sätt som får mig som såg dagens ljus långt senare att förstå att det för många känns som en guldålder i deras liv. Ett måste för alla som vill bli nostalgiska och gillar brittiska deckare.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Jag har läst de första böckerna av Robinson som gavs ut på svenska. Jag tyckte I ondskans spår var väldigt bra men tyckte inte så mycket om de andra, så det blev inga fler Robinson för mig. Men den här boken verkar intressant.
För mig är det tvärt om, jag har inte läst de tidigaste som kom på svenska 🙂