Alkemistens dotter av Carl-Michael Edenborg

Rebis Drakenstierna är den sista i en utvald släkt. Hennes far lär upp henne i alkemins hemliga konster eftersom han är fullt förvissad om att hon är den som ska kunna finna de vises sten. Men så dör han och Rebis lämnas ensam kvar. När hon blir vuxen företar hon sig en rundresa i Europa bland sina släktingar vilka hon misstänker ska kunna hjälpa henne i hennes hemliga värv. Det är en farlig tid att resa i Europa kring år 1800, i Frankrike är ingenting sig likt efter revolutionen, och Sverige har blivit ett stängt och censurerat land efter mordet på Gustav III.

Till en början emottas Rebis med öppna armar av sina släktingar. Men när hon och hennes kammarjungfru för andra gången blir överfallna av samma personer i Berlin börjar hon undra vilka som egentligen är ute efter de hemliga krafter hon besitter och om hon verkligen kan lita på sitt eget kött och blod.

Carl-Michael Edenborg har med ett språk som sprudlar av berättarglädje och målande beskrivningar skrivit en bok som på ett fantastiskt sätt skildrar tidens Europa. Alla anspelningar som finns invävda i texten om tidens politiska stämningar i olika delar av vår världsdelar, om furstar och tänkare, upplysningstiden och revolutionens efterdyningar är en ren njutning att läsa. De vittnar också om en mycket djupgående sakkunskap om ämnet och skapar därför ett intresse hos mig som läsare att läsa mer om Europa vid denna tid.

Men där är de goda nyheterna slut. För även om alkemin säkerligen är korrekt skildrad och faktiskt klassades som en vetenskap hur obegriplig den än kan framstå idag så känns den mest vansinnig att läsa om. De filosofiska utläggningarna och Rebis mycket självupptagna beteende är inte heller någonting som tilltalar mig. Det gör att boken trots sina övriga kvalitéer inte riktigt faller mig i smaken, och slutet tycker jag inte alls om.

Som en egen liten omgång kuriosa på ämnet alkemi kan nämnas att alkemin var högt aktad och tron på att kunna tillverka bland annat guld var allmänt vedertagen. Den svensk-polske kungen Sigismund, som ärvde den svenska tronen 1592 efter sin far Johan III och den polska tronen genom sin mor Katarina Jagellonica var mycket begiven på alkemi eftersom han tyckte hans kassakista kunde behöva lite tillskott. Hans alkemistiska experiment ledde till att han brände ner sitt kungaslott i den dåtida polska huvudstaden Krakow. Krakow var tillsammans med Prag där den tysk-romerske kejsaren residerade, även han mycket intresserad av alkemi och andra vetenskaper, ett slags vetenskaplig högborg under sent 1500-tal och tidigt 1600-tal. I Krakow verkade vid tiden Nicolaus Kopernikus och vid kejsarens hov i Prag fanns Tycho Brahe, båda framstående astronomer.

Betyg 3 av 5