I den fjärde boken av Jan Guillou i serien Det stora århundradet råder brinnande krig i Europa. Bröderna Lauritzen har sedan länge lämnat Berlin och bor numera i det lugna, neutrala Sverige. Närmare bestämt Saltsjöbaden. Deras liv har sin gilla gång, men samtidigt är ingenting detsamma. En djupt rotad känsla för den tyska kulturen gör att de ser med stor oro och skepsis på kriget, särskilt allteftersom det går sämre och sämre för tyskarna. Att den där lustige lille mannen Hitler inte var mycket att hänga i granen har de alltid tyckt, men om Tyskland krossas och kommunismen väller in över Europa, det är sannerligen inte ett bättre alternativ enligt bröderna Lauritzen.
I denna bok är det främst den äldste brodern Lauritz vi får följa. Han dras med dåligt samvete efter den stora katastrof som inträffade då en av de broar han byggt rasade samman. Nu spenderar han nästan all tid i Norrland med att bygga upp den på nytt och ingenting får gå fel. På plats möter han en kvinna, en vanlig enkel människa som jobbar för brödfödan. Hur kan hon mäta sig med hans Ingeborg? Men på sitt eget sätt kan hon det och snart står den pliktmedvetne Lauritz inför att få en oäkta son. Skuldkänslorna ökar då det visar sig att Ingeborg är sjuk och att problemen på hemmaplan dyker upp som svampar ur jorden utan att han ens märkt något. Han har helt enkelt inte viljan att se, han har varit allt för upptagen med sitt nya, parallella liv. Inte minst, han har ingen aning om vad det är dottern Johanne har för sig på sina resor till Norge förrän den förlorade sonen Harald som bor i Tyskland och arbetar för SS kommer på blixtvisit och kungör att nu både han och Johanne riskerar att bli arkebuserade.
Den fjärde delen i Jan Guillous romansvit går i moll, dels därför att kriget hela tiden finns där som en mörk skugga som vilar över hela tillvaron, men också därför att Lauritz egen värld sätts i gungning. Han har räknat blint med att allt skall förbli som det alltid ha varit, men eftersom han börjar bli en till åren kommen man vars barn lever sina egna liv är det istället en konstant förändring som är i pågående. Lauritz väljer att blunda, och jag tycker därför att boken har fått en mycket talande och bra titel, Att inte vilja se.
I tidigare böcker har jag stundtals upplevt bröderna Lauritzen som ganska stela och att författaren stundtals mest använt dem för att projicera tidsandan och de politiska tilldragelser som Europa genomsyrades av under tidigt nittonhundratal på. Dock inte alltigenom, det har funnits gripande stunder redan tidigare, men nu i den fjärde boken tycker jag att främst Lauritz känsloliv hamnat i fokus på ett helt annat sätt vilket gör boken mycket gripande stundtals. Ett plus för det.
Jag tycker också det är bra att Jan Guillou väljer att tala om att det fanns tyska sympatier i Sverige vid denna tid, till och med i ganska utbredd skala. Nazismen kan aldrig ursäktas, och det är viktigt att poängtera att det inte heller är det som boken vill göra. Men Sverige har alltid haft starka band till Tyskland, och självklart måste många exiltyskar ha velat att Tyskland skulle få framgång i kriget. Det man bör ha i åtanke innan man direkt avfärdar detta som etiskt och moraliskt opassande är att Tyskland i mångas medvetande var just Tyskland så som det såg ut innan nazisterna tog makten, då landet var ett av världens ledande både kulturellt och industriellt. Att uppskatta det tyska var inte märkligare eller sämre än att t ex vara anglofil.
Jan Guillou har med åren utvecklat en helt egen språklig stil, vilket i och för sig inte är ovanligt under ett långvarigt författarskap. Att språket ibland kan innehålla en del ord som kanske inte är så vanliga i det moderna språkbruket tycker jag bara passar bra till berättelsen, det är ju trots allt 40-talet vi vill bli förflyttade till och det tycker jag också vi blir. En bra romanserie som jag starkt rekommenderar alla delar ur är slutbetyget, men läs dem i ordning, det är ett råd jag tycker ni ska hörsamma.
Stort tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!
Boken finns att köpa hos Bokus, Adlibris eller hos din lokala bokhandel.
Betyg 4 av 5
Jag har inte alls gillat Guillou tidigare, men just den här serien har jag läst med behållning (även om jag tycker språket är lite kantigt ibland). Så förr eller senare ska jag läsa den här också.
Det tycker jag du ska om du läst de tidigare i serien 🙂