Offer utan ansikte av Stefan Ahnhem

Stefan Ahnhems deckardebut utspelar sig då huvudpersonen Fabian Risk just flyttat till Helsingborg för att få en nystart i sitt liv. Eller snarare återvända till sina rötter eftersom det är här han är född och uppvuxen. Det första som händer är att han får avbryta sin semester och kallas in till sina nya kollegor eftersom en klasskamrat från högstadiet hittas mördad med händerna avhuggna och polisen tror att Fabian Risk kanske kan bidra med något eftersom det är en person han en gång kände. Vid kroppen hittas dessutom ett gammalt klassfoto från tiden där den mördade mannen är överkryssad.

Det dröjer inte förrän ytterligare en klasskamrat dödas, samtidigt som en flicka vid en dansk bensinmack och en dansk polis faller offer för mördaren som försöker röja undan sina spår. Detta leder till förvecklingar med den danska polisen som tycker att svenskarna tagit sig friheter på deras territorium samtidigt som svenskarna verkar ha fått en seriemördare på halsen. En efter en dör Fabian Risks klasskamrater och frågan är på vilket sett han själv är inblandad och varför morden inträffar just som han har kommit tillbaka till Helsingborg.

Stefan Ahnhem har skrivit en stark debutroman, men så har han också erfarenhet av skrivande i andra former sedan tidigare enligt förlaget. Skrivandet behärskar han, liksom konsten att bygga upp spänningen och att behålla sina läsare i ett hårt grepp. Någonstans såg jag att någon jämförde Offer utan ansikte med böckerna av Lars Kepler. Det förstår jag faktiskt inte alls, jag tycker inte att språket eller berättartekniken har några större likheter med Ahnhems historia. Här finns nämligen både djup i form av Fabian Risks reflexioner och funderingar, samtidigt som hela historien bygger på situationer och miljöer som de flesta känner igen sig i. Atmosfären i en högstadieklass har vi ju alla upplevt, och vad mobbning och osynlighet kan göra med en människa är ett ämne väl värt att bygga en historia på. Stefan Ahnhem behöver inte jämföras med några andra svenska deckarförfattare, han klarar sig utmärkt i konkurrensen ändå.

Har då myntet någon baksida? Visst finns det alltid saker man kan finpolera, men för att vara en debut tycker jag att det är en riktigt bra kriminalroman. Stefan Ahnhem är nog ett namn att lägga på minnet, för han kommer säkert dyka upp på den svenska bokmarknaden igen framöver. Kanske kunde boken ha varit något kortare, den är förvisso lättläst, men närmare 600 sidor tjock. Att korta ner kunde ha dragit upp tempot ytterligare ett snäpp. Jag tycker kanske också att man kunde ha minskat lite på antalet berättarröster. Det är mycket folk som kommer till tals, och det är alltid en balansgång mellan att ha ett lagom brett och färgstarkt persongalleri och att det istället blir smått rörigt. Sen är det som så att det här med att vi redan från första sidan får oss berättat att polisen tror att det är någon i klassen som mördar sina forna kamrater. Kunde inte det ha kommit lite senare? Varför trodde de det direkt? Jag tror att om den upptäckten hade gjorts lite längre in i boken hade det blivit mer av en twist för att trigga spänningen än det nu blir. Vi vet redan från början vad det är Fabian Risk letar efter och sedan blir det en lång transportsträcka fram till att hitta den personen. Detta är dock mest smådetaljer som jag funderar på under läsningen, och jag är redan på det klara med att jag vill läsa mer om Fabian Risk. Det är nämligen en ganska bra huvudperson, lagom sympatisk men ganska naiv. Så skulle man nog kunna beskriva honom.

Ska man då läsa Offer utan ansikte? Det tycker jag absolut. Särskilt om man gillar deckare.

Stort tack till Forum för recensionsexemplaret!

Boken finns att köpa hos Bokus, Adlibris eller i din lokala bokhandel.

Betyg 4 av 5