Andra delen i Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell och 1500-talets England heter i original Bring up the Bodies, och för den tilldelades Mantel för andra gången Man Booker Prize. Min recension av den första boken, Wolf Hall, finns att läsa här.
Thomas Cromwell är i denna bok en fullfjädrad statsman. Han är kungens närmaste man och ser till att den nyckfulle Henrik VIII: s önskemål genomförs. Han funderar visserligen stundtals själv över vad det är hans konung egentligen begär, men drar sig sedan inte för att se till att det omvandlas till praktik. Han har hårda nypor, och de andra högadliga engelsmännen ser fortfarande ner på smedsonen Cromwell samtidigt som de vet att frukta honom.
Det var Cromwell som satte Anne Boleyn på drottningtronen. Det var så han vann kungens gunst. Den gamla drottningen, Katarina av Aragonien, ligger döende ute i obyggden medan drottning Anne som fött Henrik dottern Elizabeth nästan dansar på Katarinas grav redan innan hon ligger i den. Anne Boleyn spelar ett högt spel, hon är säker på att hon har kungen i sin hand. Men missfall efter missfall utan att kungen får någon manlig arvinge får honom att börja se åt andra håll, och blicken landar hela tiden på den väna adelsdamen Jane Seymour som är den karska Anne Boleyns raka motsats. Thomas Cromwell vet hur det gick för hans föregångare som inte kunde med att ge Henrik VIII sin skilsmässa från Katarina, och inser att det är dags att välja sida. Familjen Boleyn och de som finns i deras omgivning är det dags att släppa taget om. För nu stiger istället familjen Seymours stjärna. Innan Anne Boleyn vet ordet av har hon hamnat i en förrädares kläder och tillsammans med verkliga eller inbillade älskare, där ibland hennes egen bror George Boleyn, smutskastas hon nu för att legitimera Henriks andra skilsmässa. Priset hon får betala för sina tre år som drottning är att hon tvingas knäböja vid stupstocken. Hela Europa, även de som aldrig sett Anne som annat än en frilla, häpnar då nyheten sprids att Henrik låtit avrätta både henne och hennes anhang.
Hilary Mantel kan som ingen annan skildra 1500-talets England. Hon gör det med en stil och elegans av sällan skådat snitt. Språket, som jag i den första boken tyckte var lite kämpigt, flyter nu lätt och ledigt. Kanske för att jag vant mig. Det är vackert och mycket egenartat, stundtals lite ålderdomligt. Men det språkbruket passar så otroligt väl till historien, det ger en känsla av att vara tidstypiskt och att det verkligen är Thomas Cromwells röst vi hör. Ett stort plus till översättaren för ett mycket lyckat arbete.
Cromwell är en desillusionerad man som vet att vända kappan efter vinden i en tid då vem som helst kunde föras till Towern som förrädare. Han är kanske inte sympatisk, men sannerligen karismatisk. Tudortiden har fascinerat och inspirerat många författare och det är inte för inte. Henrik VIII: s äktenskapsaffärer saknar motstycke, även om det funnits medtävlare har ingen lyckats nå upp till hans nivåer på området.
Kanske kan en läsare som inte är bekant med hovet och de högadliga familjerna i 1500-talets England finna alla namn en smula förvirrande, men det kan inte hjälpas. I den andra boken tycker jag det är lättare, man har lärt känna karaktärerna, och det är inte heller lika många som tillåts ta lika stor plats. Cromwell är herre på täppan och behöver inte ha lika många herrar att tjäna. Det underlättar, men samtidigt kunde Mantel knappast ha strukit halva det befintliga persongalleriet, för då hade berättelsen blivit obegriplig.
Jag tycker verkligen att detta är en bok som många ska läsa, med eller utan historieintresse. Den här kvaliteten på en berättelse stöter man sällan på, och den är därför väl värd att uppmärksamma. Stort tack till Weyler förlag som givit ut böckerna i svensk översättning och som förärat mig ett recensionsexemplar av För in de döda. Den sista delen i trilogin lär ska komma nästa sommar på engelska.
Anna på Och dagarna går har också recenserat denna bok.
Boken finns att köpa hos Bokus och Adlibris
Betyg 4 av 5
Henrik VIII
Jane Seymour
Anne Boleyn
Thomas Cromwell
Bilderna kommer från Wikipedia
Jag väntar otåligt på att Wolf Hall ska komma i vanlig pocket. Har kommit i storpocket, men det tar för mycket plats i bokhyllan.
Ja, det är trist när pocketutgåvan dröjer. Du får ha tålamod 🙂