Jag var mycket förtjust i John Verdons första bok om Dave Gurney, Tänk på ett tal. Förväntningarna var därför höga på efterföljaren.
Dave Gurney är en pensionerad New Yorkpolis som försöker leva ett lugnt liv med sin hustru på landsbyggden. Det går sådär eftersom hans kollegor ibland hör av sig med särskilt knepiga mordfall, och varje gång är det likadant, han blir fast och kan inte släppa sina funderingar över vad det egentligen är som har hänt.
Den här gången är det en känd psykolog vars unga hustru hittats med huvudet avhugget på sin egen bröllopsdag. Dessutom var psykologen/brudgummen den som hittade henne. Alla antar att det var den spansktalande trädgårdsmästaren som numera är spårlöst försvunnen som är skyldig.
Offrets make jobbar på ett behandlingshem för socialt och emotionellt störda unga flickor med rika föräldrar. Det är där han har hittat sin unga fru. Men när det visar sig att flera av flickorna som gått på behandlingshemmet/internatskolan är spårlöst försvunna tar utredningen en ny vändning. Flera verkar dessutom ha medverkat i en sexuellt utmanande reklamkampanj som kan ledas tillbaka till den sardinska maffian.
Visst är en del saker ganska snillrikt uträknade i denna deckare, så som tillexempel när man i slutet får reda på hur mordet på bruden egentligen har gått till. Men mitt samlade intryck är att det blir lite segt. Boken är kanske lite för lång helt enkelt (ca 500 sidor). Tänk på ett tal hade ett annat driv med nya spännande detaljer som framkom hela tiden. I den här blir det att den dramatiska inledningen med det avhuggna huvudet ältas i hundratals sidor.
Överlag är den dock okej, och jag har inte gett upp hoppet om John Verdon. Hans nya Låt den onde sova kommer säkerligen att bli läst i sinom tid.
Betyg 3 av 5
Johannas Deckarhörna 